Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inser stundom först efteråt hvad man förlorat.
La-vinias åter — det erkänner jag — både har varit
och är högst anmärknihgsvärdkl^jjled hennes
karakter, så fullkomligt fremmande
fÖLalUjattsin-nighet, älskar man icke för att gföpmha.’1
”Och likväl var det just på det sättet hon
älskade. Eller har du, min bäste Rudolf, sedan
begrafningsdagen sett en skymt af saknad? Hela
staden har också undrat deröfver.”
”Det tror jag väl. Staden har alltid godt om
qndran.”
”Men någon gång har ju staden också rätt,
såsom till exempel i den billiga förvåning, hvarmed
man, sju månader efter Gotthards död, hörde
omtalas hennes förlofning med ryttmästarn, som —
det måste åtminstone medgifvas — icke visar
några tecken till att bli besvärlig med sin kä.rlek.”
"För min del anserjag, att det just är den
omständigheten som afgjort hennes val; ty, så vidt
jag erinrar mig, har Lavinia aldrig uppmuntrat
honom att frångå den lugna hyllning, han nu i tvenne
månader hemburit henne.”
”En hyllning, vid hvilken jag,” utbrast den
lif-liga unga damen, ”redan för sju veckor sedan
gäspat mig till döds. Tänk bara sådan angenäm
konversation, då vår älskare anländer på sin
vanliga förmiddags-uppvaktning: . . . ’God morgon,
bästa Lavinia!’ . . . ’God morgon, goda Ludvig!’
. . . Jag hoppas du sofvit godt?’ .. . .
’Fullkomligt.’ , . . ’Befaller du att vi promenera litet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
