Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmiddagen?’ . . . ’Nej, jag tackar!’ eller: ’Ja,
jag tackar!’ , . . Åh, det 8r förtjusande! Men
kör det icke? — Jo, i sanning! Nå, jag dör af
nyfikenhet att se ryltmästarn som brudgum och
Lavinia som brud. Jag har icke fått den äran att
besöka henne, sedan hon började att kläda sig.
. . . Men hvad ser jag — är ban tokig! Min gud,
tre svarta hästar! Åh, alldeles fullkomlig
begraf-ningsstat!”
"Du är för barnslig, min engel; det är ju de
allra präktigaste och stoltaste vagnshästar man vill
se — hans egna, söm han låtit komma hit ända
från Rosenborg, för att föra den unga
herrskarin-nan dit.”
”Ja, alt sitta der och dö af trånsjuka, liksom
hennes förelräderska,”
”Tyst, älskade Julia, hur kan du tala så! Jag
måste ned och höra åt, om syster Lavinia är i
ordning; vagnen håller straxt.”
”Rudolf, hvad . . . vänta — du skall väl icke
springa från min schal, mina ytterkänger och min
kappa. Tag alltsammans med dig ned i salen, så
kan han just få se, den artige brudgummen, hur
en äkta man bör förhålla sig!”
Rudolf rafsade tillhopa schal och kappa, och
skyndade nedför trappan, att möta sin tillernade
svåger, medan Julia, som qvarblef deruppe, högt
ropade efter honom: ”Rudolf, Rudolf, du glömde
ju mina känger, söta Rudolf!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
