Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Icke för min skull.” Hon gick tillbaka till sitt
eget rum, men återkom inom några minuter
resklädd.
Julia hade blifvit helt tyst och förstämd. Det
var tydligt att ryttmästaren icke ens gaf akt på
den motbild han hade i Rudolf.
”Detta blir en alltför intressant bröllopsfärd!”
hviskade hon sin man i örat, då han hjelpte henne
upp i vagnen. Bruden satt redan till höger, tätt
insvept i en stor slöja; brudgummen tog plats
midtemot, och till sist Rudolf, hvars glada, solvarma
blick syntes fördunklad af ett moln.
Rudolf tänkte på den älskade systerns bleka
ansigte, på hennes framtid — den hon likväl sjelf
valt — och förmådde ej qväfva en suck, då han,
vid en blick på sin intagande Julia, nödgades till
en jemförelse mellan det lyckliga äktenskap, hvaruti
han lefde, och det troligen svala och tvångfulla,
som väntade Lavinia.
Just som Rudolf hunnit till denna plågsamma
slutsats, såg han ryttmästaren med en omsorg,
som på Rudolfs broderliga hjerta gjorde ett
angenämt intryck, utbreda en del af sin
slängkappa, så att den bildade ett förhänge för den sidan af
vagnen, der Lavinia satt, och mot hvilken
höstvinden förnämligast spelade.
Lavinia tackade ej för denna artighet, och sjelf
gaf han icke ens med en blick tillkänna att den
var egnad henne; men att anordningen icke gerna
kunde gälla honom sjelf, var naturligt: för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
