Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Detta var dock ett alltför obetydligt skäl, helst
efter den nyss lidna förlusten af den så högt älskade
fästmannen. Hennes naturliga sorg intill
begrafningsdagen och hennes derpå visade kallsinnighet
är en gåta, som ingen kunnat lösa. En orsak af
vigt har denna förändring haft."
”Du har naturligtvis hört omtalas ett enskildt
samtal, som skulle egt rum straxt före hans död?”
"Tyst . . . st!"
Dörren gick upp, och vid sin brors arm trädde
Lavinia med fasta steg mot kullerstolarne, der
Ludvig från en annan sida mötte henne.
Hon var nu icke så blek, som hon först syntes.
Resan och den sista ansträngningen af en fast vilja
hade gifvit henne tillbaka icke blott den flydda
lifsfärgen, utan till och med ett par skära rosor, som
till fulländning upphöjde hennes skönhet.
Ryttmästarens stora, välbildade gestalt var
präktig vid sidan af den smärta brudens; hans svarta
lockar gåfvo en ännu skarpare skugga åt hans mörka,
nästan bronsfärgade hy; och då hans ögon nu
upplyftes mot Lavinias, låg i dem en så klar blick
af heligt och trofast förtroende, att rosorna på
hennes kind allt högre purprades, under det
darrningen i de fina lemmarne ständigt tilltog.
Äfven hon upplyfte nu ögonen till honom; men
i de mörkblå speglarne tecknade sig ett
synbart bemödande, långt skildt från öppenheten i de
blickar, hvaruti hon nyss speglade sig. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
