Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undanbedt sig den så kallade stora frukosten, hvilket
vill säga så mycket, som att ingen behöfver göra
sig besvär att lyckönska dem."
"Jag tror ej heller att någon ernar göra det. Och
jag är öfvertygad att det är bättre att bedja för
dem i tysthet."
"Hvarmed jag vill göra början, så fort vi komma
i vagnen; ty ganska bestämdt somnar jag då genast."
Kaffet, konversationen, théserveringen, brasan,
allt var sömnigt, liksom Julia. Slutligen blänkte
månen upp och gaf signal till återfärden.
Nu först blef en smula rörelse, en smula
glädtigt lif i menniskorna. Damerna fingo så
oförmärkt tillfälle att trycka hvarandras armar, till
tecken af det ömsesidiga nöje de erforo att se den
tröge ryttmästaren spela rolen af en uppmärksam
äkta man. Sjelf svepte han schalen och kappan
omkring sin unga fru, emottog af hennes hand den
redan lossade kronan jemte kransen; och sedan han
stoppat begge dessa artiklar i sin rockficka med lika
mycken likgiltighet, som om han blifvit betrodd att
bevara en näsduk, ropade han betjenten att
tillknyta ytterkängerna.
"Jag visste väl att den björnen icke skulle gå
längre!" hviskade Julia. "Jo, det är just hyggligt,
sådant der, på sjelfva bröllopsdagen.... Stackars,
stackars Lavinia!"
Då man uppsteg i vagnen, intog Rudolf, utan
att låtsa märka ombytet, den plats Ludvig
innehaft på bortresan. Denne yttrade derom icke ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
