Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvad har jag gjort, hvad har jag vågat! O,
jag har förfärligt misstagit mig om medlet att för
alltid rycka smärtan ur min själ. . . . Ännu värre:
jag har misstagit mig om min egen styrka!"
Steg hördes närma sig från yttre rummet.
Lavinia blef stående orörlig, synbart ur stånd
att åstadkomma hvarken ett ljud eller en åtbörd.
Det var endast hon sjelf som af det allt häftigare
flygande hjertat kunde bedöma hur högt hennes
rörelse tilltog.
Ryttmästaren inträdde.
Den plats, der Lavinia stod, föll icke straxt i
ögonen; men sedan brudgummens blickar undrande
öfverhalkat fonden af rummet, vände han sig om,
och tog omedvetet ett steg tillbaka, då han
varseblef den hvita, orörliga gestalten. Om hon ej
burit den röda schalen, skulle han kunnat inbilla
sig att han haft sin döda och icke sin lefvande
hustru framför sig.
Några sekunder betraktade han henne, icke med
en brudgums ögon, utan med en kännares, som
står framför ett beundransvärdt konststycke.
Slutligen, när han icke förnam en gnista af lif i
Lavinias väsende, sade han sakta: "Jag kom för
tidigt — jag skall återvända till nästa rum."
"Ludvig!"
"Goda Lavinia!" Han gick fram, förde henne till
soffan, och satte sig bredvid henne.
Hon såg på honom med ett uttryok af dödlig
oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
