Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jo, att, då vi sakna kärleken, det blir så
mycket nödvändigare att icke förspilla en enda af de
dyrbara känslor, som i dess ställe skola bereda vårt
äktenskaps sällhet. Förtroendet är den bästa, den
heligaste af dem alla; och för att göra oss
hemmastadda med det, ber jag dig nu på samvete besvara
en fråga, vid hvilken jag fäster stor vigt. Tror du
ej att ett äktenskap kan blifva lyckligt utan kärlek?"
Lavinia satt tyst; det var synbart huru
smärtsamt svaret förekom henne.
"Jag kunde väl taga din tystnad som svar; men
en tystnad kan missförstås — du måste förklara
dig tydligare, Lavinia!"
"Efter du så befaller, nödgas jag då säga dig,
att, vid den tid du begärde min hand, trodde jag
att aktning, vänskap och förtroende, i förening med
en fast vilja, borde utgöra en tillräckligt stark
grund för att derpå kunna bygga ett lyckligt
äktenskap. Nu är jag dock öfvertygad att detta var
en villfarelse, alstrad af bristande erfarenhet, af
otillräcklig sjelfpröfning."
"Och för huru lång tid sedan blef du upplyst
om denna din villfarelse?" Ryttmästaren ville lägga
lugn i tonen; men det blef allt annat.
"På vår första lysningsdag."
"Och du gaf mig ej detta förtroende, som
framför allt då bordt tillhöra mig?” Han reste sig
häftigt upp och kastade på Lavinia en blick, som
kom henne att bäfva. "Du gaf mig ej detta
förtroende, utan lät mig i stället tro att jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
