Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Och i trots af hans vanligtvis slutna
väsende, såg jag då i hans öga något, som försäkrade
mig att jag kunde vara utan oro för Lavinias
framtid, och att jag borde tro hans ord, som buro
sanningens pregel."
"Och hvilka voro dessa ord, min älskade?"
"’Rudolf,’ sade han, ’var öfvertygad att jag
förstår skatta din systers värde, och att det skall bli
mitt förnämsta bemödande att söka bibehålla den
aktning och hjertliga välvilja, som jag hoppas att
hon redan hyser för mig.’"
"Aktning och välvilja!" upprepade Julia
förtretad. "Vore du nöjd med det, Rudolf? Himmel
— du skulle hänga dig af förtviflan, om jag ej
hade något bättre att skänka dig."
"Ja, för mig vore det för litet, och om jag också
icke grepe till ett så strängt medel, du lilla egenkära,
så ville jag ändå ej ge mycket för lifvet, då du toge
bort kärleken. Men andra, som icke blifvit vana
att hvar dag gästa i himlen, kunna rätt väl berga
sig på jorden; och således får du icke betaga mig
hoppet att de blifva lyckliga på sitt sätt."
"Nej, min stackars Rudolf, det vore verkligen bra
elakt. Men jag såg också i går afton ett uttryck
i någons ögon, och det var icke mycket lofvande.
Vi få väl emellertid se hvad morgonen för med sig.
Jag hoppas att jungfru Beata lagat allt i ordning
för frukosten?"
"Kanske, min engel, behöfver du ändå sjelf
kasta ett öga på den! Jag har verkligen ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
