Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soffan stod; hennes första blick föll således på den.
Men så när hade hon uppgifvit ett ångestrop -
soffan var tom.
"Store gud," sade hon halfhögt, "han har rest!
Den afskyvärda menniskan har lemnat mig qvar
till hån och åtlöje."
"Döm mig bättre!" svarade en röst helt nära
henne.
Rodnande såg sig Lavinia tillbaka åt andra sidan.
Hennes make hade, fullt omklädd för resan,
kastat sig på parad-sängens yttersta sida.
"Min gud, bäste Ludvig, förlåt, förlåt!"
"Genera dig icke!" svarade ryttmästaren med
beundransvärd likgiltighet. "En så afskyvärd
menniskas förlåtelse betyder mindre än intet; men efter
meningen just var att undvika åtlöje, borde väl
denna plats icke sqvallra om sanningen."
Ny klappning på dörren.
"Det är snart middag, mitt herrskap!"
"Åhå, god morgon!" ropade ryttmästaren, som
mycket ordentligt låtsade vakna. "Jag är straxt till
din tjenst, min bror."
"Hur mår du, sötaste min lilla syster?"
"Jo, jag tackar!" svarade Lavinia, men så sakta
att Rudolf nödgades upprepa frågan.
"Min hustru förklarar att hon mår
fullkomligt väl, och gläder sig åt det vackra resvädret!"
rapporterade Ludvig, under det han med litet bråk
stökade omkring, för att hastigt blifva klädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
