Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En timma senare visade sig Lavinia i salen, sl
frisk, behaglig och älskvärd, att Rudolf och Julia
knappt kunde taga sina ögon ifrån henne. Hkilken
motsats till hennes utseende i går!
Huru skulle också någon kunnat ana den
vändning hennes öde tagit? Hon behöfde icke vidare
darra af osalig fruktan att nödgas tåla och återgälda
smekningar af en man, för hvilken hennes hjerta
var alldeles kallt. Hon skulle passera för hans
hustru, utan att egentligen vara det — efter ett år
blefve hon fri, fri och oberoende att välja sin
bostad hvar hon behagade; otadlad af verlden, kunde
bon då lefva ensam. O, hvilken lycka, hvilken
oändlig lycka!
Men för denna lycka skulle hon också blifva
tacksam: under ett år ville hon vara den
ömmaste mor för ryttmästarens tvilling-döttrar, den
ordentligaste husmor i hans hus och, om hon så
förmådde, ett angenämt sällskap åt honom sjelf.
Dock, talade ryktet sanning, skulle han icke
ser-deles anlita sin hustrus sällskapsgåfvor. Skogen,
jaglen, hundarne upptogo, efter hvad man sade,
den tid, som tjensten och öfverinseendet vid
egendomen lemnade öfrig.
"Nästa vår," sade Ludvig, i det han efter
tacksägelseskålen nedsatte glaset, "vänta vi våra
vänner Jill Rosenborg."
"Först,” svarade Rudolf, ”vänta vi er hit till jul.’’
"Icke så snart, min käraste svåger; mina små
flickor få icke den aftonen sakna mig. Likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
