Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh, talar du sä, måste jag väl tro att din
sällhet är större, än du vill tillstå. Då bör jag
icke längre frukta för dig.”
. J.avinias blick sökte med ömhet den så
tiligif-ne broderns. ”Rudolf,” sade hon, ”tro mig nu i
af-skedsstunden, nu, då det ej kan finnas en gnista
afund i mina ord: du är för svag för Julia!”
”För svag?”
”Ja, och jag fruktar att du en gång får ångra
det. Hon är god, älskvärd, ja, stundom
förtjusande; men det är ett förtjusande, sjelfsvaldigt
barn, och mycket får du dig sjelf att tacka, om
bon ej alltid synes dig lika älskvärd. Det gör mig
en bitter smärta att säga dig delta; men kostade
det mig än en del af din broderskärlek, så måste
jag i denna stund tala öppet.”
”Och mig, min Lavinia, smärtar det att, just då
mitt bjerla är så fullt af kärlek och bekymmer för
dig, du vill dit inkasta ett qval, som är mig
frem-mande. Hvarföre kan du ej älska Julia? Må
vara att hon är ett sjelfsvåidigt barn; men, som
du sjelf sade, hon är ett förtjusande barn. Och
tro mig, bon är så god, så vek, så innerligt mig
tillgifven, att jag med förstånd leder henne hvart
jag vill!”
”Nå, så gifve då gud, att du måtte leda henne
med förstånd, och gifve gud att hon alltid måtte
göra sig värdig ditt ädla och varma hjerta, din
tro och din tillit! Kanhända skall hon utveckla
herrliga, ännu ofödda egenskaper, då hon blir mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
