Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Vid ännu icke fyllda sexton år hade Layinia för—
lorat den ömmaste, förträffligaste mor, en mor,
hvil-hon med hela sin rika själ älskade och tillbad, en
mor, som med säker och mild hand ledt hennes
första ungdom, danat hennes förstånd, och på
förhand sökt bilda henne så, att hon, i fall hon
stötte mot sorger och motgångar i lifvet, ej skulle
förlora det stöd, hon egde inom sig sjelf.
Sorgen öfver denna bittra och oersättliga förlust
verkade starkt på Lavinias djupt känsliga sinne.
Hennes far var redan förut död; och den ende,
hon numera hade att älska i verlden — den glade,
hjertlige Rudolf — var långt borta. Han hade
väl vid denna tid en tjenst i hufvudstaden; men som
ogift kunde han ej erbjuda den älskade systern en
plats hos sig.
Lavinia emottog således en gammal tants
vänliga anbud att flytta till henne, ett anbud
hvil-ket förekom henne så mycket önskvärdare, som
hon var långt skild från begäret efter hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
