Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckorna, en liten den allra täckaste hvita hund,
ett par kanariefåglar och tvenne guldfiskar.
Härefter vore det omöjligt att ens tänka på
ledsnad; ty dessa nya invånare skulle gifva
La-vinia både för mycket nöje och för många göromål
att lemna henne tid dertill.
Lavinia var tacksam för dessa sin tants
omsorger, och började snart med hela sitt hjertas
öfver-gifna ensamhet fästa sig vid de sällskapare hon
bekommit. Men det var endast stundtals de
förmådde fängsla henne. Många’timmar — huru
de än delades mellan arbetet, tanten och
favoriterna — blefvo dock dödligt långa. Ty huru
djup sorgen var, lemnade den ändå rum för
ledsnaden; och Lavinia skulle fått trånsjuka, om hon
ej haft den trefliga brefvexlingen med sin bror
samt en säker och värderad tillflykt i sina böcker
och sitt piano.
”Jag fruktar, mitt barn, att du icke har roligt
bär!” plägade gumman ibland säga, när de
dagliga gästerna om aftonen aflägsnat sig, och hon
var-seblef huru Lavinia satt der vid fönstret,
gäspande med sömmen på knäet.
”Kanhända, goda tant,” svarade Lavinia, sedan
hori en tid motsagt detta påstående, ”att jag något
litet saknar ett umgänge af min ålder."
"Bjud gerna, om det roar dig, några unga
flickor till dig om aftnarne, och haf din lilla krets i
dina rum, liksom jag har min — blott det alltid blir
tyst; ty buller, glam och spring är icke min sak."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
