Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För första gången, men hon var nu också
sjutton år, kände hon fördelen af att vara skön. Hon
fick beundran och hyllning, hvart hon vände sig;
hon fick äfven ett par hedrande giftermålsanbud,
likväl intet som kunde antagas, ty det enda, hon
ej fann, var ett hjerta sådant hon ville finna det.
"Jag har gjort hvad jag kunnat och min pligt
ålåg!" sade tant Schönberg med resignation, då
hon åter satt välbehållen hemma i sin stora länstol.
"Nu får hon gifta sig sjelf eller lefva i den vanliga
ensligheten.”
Men Lavinia gjorde intetdera: hon hvarken
gifte sig eller fortlefde i den gamla
ensligheten. Hon hade nu förvärfvat sig ett välde öfver
sin gamla tant, det hon alltid med mycken klokhet,
men med den aktningsfullaste ömhet, begagnade,
för att få allt stäldt som hon ville. Hon gick nu ofta
i sällskaper, förmådde tant att stundom bjuda
några personer hem; och så blef det småningom lifli—
gare i "tant Schönbergs graf", såsom huset
allmänt kallades.
Med vintern infunno sig nya friare, ty
gummans rikedomar adderades redan allmänt
tillsammans med Lavinias husliga dygder; men Lavinia
betänkte sig och förkastade, tills hela staden ville
veta att hon slutligen blefve utan man.
Så stodo sakerna, då fru Schönberg en
eftermiddag erhöll det vanliga besöket af doktorn, som,
till tacksamhet för det rika arfvode hon bestod
honom, regelmessigt uppvaktade henne tre gånger i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
