Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej> jag förvillar mig icke, älskade Lavinia!
Och äfven du skall — o, det är dock det
smärtsammaste — blifva öfvertygad derom. Icke nu,
icke ännu på några timmar: jag har ej mod dertill;
och om du ville uppfylla min sista, min
innerligaste bön, så bryt icke det bref, du finner i min
skrifbyrå, förrän dagen efter begrafningen! Men
tag det nu, medan jag ser det — det straffet
för-tjenar jag.”
Tryckt afen smärta, den bon i sin närvarande
beklagansvärda ställning icke ens försökte att tolka,
l,PPtog Lavinia brefvet och gaf honom heligt och
villigt det löfte han önskade erhålla.
Känner du dig redan kallna för din stackars
Gotthard?’’ frågade han, med oroligt forskande blick.
Ack, vänta litet, låt honom först kallna, medan
ditt hjerta och ditt öga ännu ha värma för honom!”
Vid dessa ord glömde Lavinia allt, utom honom,
och lian var hennes enda, hennes oupphörliga tanke,
intilldess döden ryckte honom ur hennes armar
och slöt honom i sina, intilldess grafven gömde
honom i sitt sköte.
Men då Januari-solens andra morgonstråle lyste
på Gotthards snöläckla grafkulle, vaknade Lavinia
ur den tunga drömmen, sorgens skräckfulla dröm,
för att lyda sin Gotthards sista vilja. Hon
framtog hans bref och betraktade det länge och
innerligt, och öfver hennes läppar sväfvade den bönen
att smärtan ej skulle blifva mera rågad än den var!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
