Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibehållandet af så stor olikhet, att det dagliga lifvet
ej blir trivialt genom för stor öfverensstämmelse.”
Lavinia hade ännu icke blifvit ense med sig sjelf,
hvad hon egentligen borde svara på detta
meddelande, då hennes man, utan att afvakta, utan att
ens tänka på detta svar, återtog:
”Jag har väl nu, efter långa hårdnackade
strider, till en del lärt mig tygla mitt lynnes naturliga
häftighet, dess vilda utbrott; men, förenad med
en qvinna, som flammar då jag flammar, blir is då
jag blir is, och brinner på nytt, liksom jag, då
en annan stridsfråga springer upp, skulle jag
slutligen bli . . . Nog, jag behöfver icke fullända denna
bild; du förstår den. Och du förstår nu, hvarlör
jag under tvenne år i bitter sorg uteslutande lefvat
för minnet af min döda hustru. Här på denna graf’’
— hans röst blef vek ända till mjukhet — "har
jag gråtit, Lavinia, gråtit ångerns tårar. Sådana
tårar bränna på hjertat och torka endast
långsamt.”
Han tystnade. Men Lavinia kunde icke upplyfta
sin blick till honom, icke säga ett ord. Klangen
af hans röst gick in i hennes själ, och väckte der
en innerlig välvilja, ett innerligt medlidande . . .
hon förstod honom nu, hon förstod hvad han sjelf
missförstod med dessa skiljaktigheter i lynnen och
åsigter. Men nu åtminstone kunde hon ej upplysa
honom derom.
Efter några ögonblick tilläde han: "Detta var
icke allt jag ville säga dig. Erfarenheten hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
