Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit mig en dyr läromästare, jag ansåg mig kunna
lita på den, och med lugnad själ, med
vissheten att Charlotte, liksom jag, längesedan förlåtit de
styng våra lynnen ömsesidigt tillfogat oss, reste
jag mig åter, fattad af ett allvarligt och innerligt
begär att på nytt söka efter denna lycka, som jag
visste skulle finnas, fast den hittills flytt mig. Jag
såg mången qvinna; men mitt hjerta blef likväl
kallt för kärleken, den ville ej komma, och vid
tjugunio år har jag ännu icke begrepp om denna
känsla, som jag tusen gånger begrundat, liksom
jman begrundar en konstrik knut, bvilken man på
allt sätt bemödar sig alt upplösa, utan att
försöket lyckas.’’
Åter blef det ett afbrott. Lavinia darrade,
hennes rörelse steg allt mer och mer; men hon
förstod att hon blott borde höra, icke svara.
”Då jag först hörde talas om dig, Lavinia,
väcktes mitt intresse af den skildring man gaf mig
of-ver ditt förhållande efter din trolofvades död. En
qvinna, som så kan befalla öfver sin vilja, måste
vara af ett märkvärdigt lugnt lynne. Naturligtvis
eger hon ett skäl af djup vigt för sitt handlingssätt
— så mycket märkvärdigare: en ung flicka, som
förmår lyssna till förnuft och skäl, då känslan
talar, gifver det bästa hopp om sig som hustru.
Dessa tankar sysselsatte mig så länge, alt jag
beslöt se dig. Din skönhet väckte, såsom jag redan
sagt dig, min beundran; men, förlåt mig, den
var för kall att väcka något mera. Ditt slutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
