Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nåå?”
’‘Nils Jönsson pä Nortorpet- har råkat förse sig
litet.’’
"Hvad vill det säga? Han har väl inte råkat
förse sig på mitt villbråd?”
”Han har skjutit två harar, herr ryltmästare!”
”Det var ganska ledsamt, rätt ledsamt; men
han kände straffet. Herrn har väl redan sagt upp
honom?”
”Nej, en sådan dristighet kunde jag visst icke
påtaga mig, isynnerhet då jag tänkte ... jag föreställde
mig bara att herr ryttmästarn möjligtvis, vid sin
hemkomst den bär gången, icke skulle bli så sträng.”
Och af menniskokärlek öfvervann fältväbeln sin
medfödda tafatta blyghet så pass, att han kunde
kasta ett halft bedjande ögonkast på Lavinia.
”Jag förstår,” sade ryttmästaren; ”man trodde
att jag skulle eftergifva mina grundsatser, för det
att jag varit borta och stått brudgum. Men jag
måste säga att detta alldeles icke är förhållandet;
och efter Nils Jönsson ännu ieke blifvit uppsagd,
får jag be fältväbeln innan i morgon middag
underrätta honom om mitt återkalleliga beslut.”
Fältväbeln vred sig på stolen och djerfdes åter
snegla på hennes nåd. ”Herr ryttmästare, han
har fyra barn!”
”Om han hade fyrtio barn, blir det dervid!”
Ryttmästaren fyllde sitt glas ocb tömde det med
ett lugn, som förorsakade Lavinia en häftig rörelse
i blodet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
