Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, herr ryttmästare, han begärdo ingen hjelp;
han skämdes väl för det, då han redan står inna
med rest på dagsverkena och herr ryttmästarn
dessutom förut hjelpt honom.”
”Ett skäl mindre till hans brott. . . . Men nu
icke vidare om den saken!”
Vid kaffebordet, som var serveradt i salongen,
sutto de unga makarne ensamma och tysta.
Det var Lavinias första värdinne-bestyr. Hon
bjöd sin man koppen med en högst behaglig och
intagande rörelse.
Men ryttmästaren smålog icke en gång, och
kaffet blef åter utburet, utan att annat än några
enstaka ord blifvit vexlade.
Lavinia steg upp och gick några slag af och
an, för att betrakta målningarne, jemte några
antika prydnader af högt konstvärde, och hennes ögon,
mer än hennes läppar, ehuru icke heller de blefvo
slutna, uttalade den beundran så väl hvarje
enskild del, som anordningen af det hela, ingaf henne.
Men äfven för detta syntes ryttmästaren
känslo-lös; han tycktes veta att allt var bra, men såg
ut liksom han velat säga: ”hur kan man glädja
sig åt de döda föremålen, när den lefvande andan
fattas?”
Laviniä tog åter plats vid bordet.
”Gode Ludvig,” sade hon hastigt, ”om jag af
rätt innerligt bjerta beder för den stackars
mannen” — (hon fattade härvid sin mans hand och
tryckte den bedjande ömt) — ”skulle du då vara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
