Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 91 —
Se !iär de tankar, som framlockade dessa på
Lavinias kind sällsynta gäster: ”Jag går här så
fremmande, liksom jag vore på en gästgifvaregård,
den jag efter några timmar skall lemna. Jag
rodnar af fruktan att han misstyder min
overksamhet i hans hus, och jag rodnar af fruktan att
han kan göra en falsk slutsats, om jag
begynner att gå omkring och styra och ställa, som
jag ville göra och som jag behöfver göra, i fall
jag icke skall dö af ledsnad. ... O, det blir icke
annat än missförhållande allljemnt! Denna
fruktan, denna oro, denna vantrefnad skall plåga mig
tills jag blir sjuk.”
Hon lutade sitt hufvud ned mot den kalla
fönsterkarmen, och andades djupt och långsamt,
liksom för att lätta det beklämda bröstet.
"Gode gud, i huru många år har jag ej varit
blott en fremling i det hem jag kallade mitt! Jag
längtade så varmt, så af hela min själ, att få ett
eget; jag gifte mig derföre . . . och aldrig var
mig likväl något hem mera fremmande än delta.
Denne man, hurudan är han egentligen? Är han
god, är han en man af vida mer värde än jag
anat, eller är han endast en sjelfvisk despot, som
alltid sätter sitt eget jag i första rummet? . . .
Ah, det lönar väl knappt mödan att söka
utforska det. Hälften af året skulle kanske knappt
förslå att studera mig in i hans lynne och idéer;
den andra räckte kanske ännu mindre till alt
omskapa honom och att afnöla de kanter, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
