Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
”Se så, se så — nog liassingen är det dammadt
och putsadt; stig på bara, stig på, säger jag! Det
var en riktig himlens skickelse, att fältväbeln skulle
komma hem i dag, så att en kunde få tala ett
förståndigt och reeit ord, medan herrskapet är borta.”
Ofvanslående lilla tal hölls af den värda fru
Brunsberg, allt under det hon med egna
konstfärdiga händer uppdukade ett middagsbord för
tven-ne personer.
Det var söndag, husförestånderskan ensam
hemma, och fältväbeln, som under de sista fjorton
dagarne varit frånvarande i sin husbondes
angelägenheter, hade just stigit af kärran, då han, utan vidare
krus, anammades af sin goda och trogna väninna.
Det hade i långliga tider, ja, väl ett par år
bortåt, varit ett nästan ömt förhållande emellan
inspektor Stark och fru Margaretha Brunsberg;
men att det tills dato icke kommit till förklaring,
eller kanske aldrig skulle komma till någon
sådan, var åtminstone icke fru Margarethas fel.
Ett är. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
