Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjet att längre dröja qvar, emedan hon hela
dagen plågats af den svåraste hufvudvärk.
Efter en qvarts timma var herrskapet i vagnen.
De begge makarne lutade sig mot hvar sitt hörn,
och intet annat ljud förnams än bullret af de
rasslande hjulen. Slutligen ändrade ryttmästaren
ställning och utsträckte armen så långt att den
vidrörde Lavinias lif. -
I detta ögonblick var det henne likväl
fullkomligen omöjligt att finna sig i en sådan förtroligjiet.
Så lugnt hennes yttre väsende syntes vara, så i
grund upprördt var det inre. Hon kände en
af-sky blandad med förakt för denne man, som så
djerft vågat förolämpa henne, att han fordrat det
hon, hans hustru, offentligen skulle helsa på
mamsell Rehnman. . . . Ovilkorligt drog hon sig undan
beröringen af hans arm, bvilken brände henne
genom både kappan och klädningen.
Men ryttmästaren förstod icke rätt Lavinias
rörelse. Han trodde endast att bon ville ha en
be-qvämare ställning, och sade med den mjuka,
intagande röst, som stundom, oaktadt den kom från
honom, tycktes henne så innerligt behaglig: ”Luta
dig mot min axel, bästa Lavinia!” Och
meddetsamma icke blott vidrörde han, utan lade verkligen
sin arm omkring hennes lif och flyttade sig bättre
fram, att hon måtte kunna hvila hufvudet så, som
hon fann bäst.
Lavinia ernade med ett: ”nej, jag tackar, jag
sitter bra," draga sig ännu längre in i hörnet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
