Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag har redan, med afseenda på den ställning,
hvari vi befinna oss till hvarandra, varit alltför
uppriktig. Och jag säger dig nu öppet, att jag
ångrar bvarje ord af förtroende, hvarje stund af
förtrolighet. De ha visserligen varit få, men de
ha dock varit för många!”
Under det Ludvig, häftigt gående af och an,
uttalade dessa ord, gnistrade hans öga: hela hans
väsende röjde uppror.
Mången qvinna skulle vid detta lika häftiga
som sårande anfall antingen utbrustit i en flod af
tårar eller med en theaterdrottnings lugna och
kalla stolthet lemnat rummet. Flera hade kanske
dock de varit, som gifvit luft åt sin förtrytelse
och i ord, dem sinnesrörelsen ej tillåtit att välja,
kraftigt slungat tillbaka den kastade pilen; men
La-vinia tillhörde det ringa antal qvinnor, som,äfven
då känslan och sinnet uppröras, lyder förnuftet.
Blott ett ögonblick kunde hon egna åt eftertanken,
men det var nog att rädda henne från de faror,
som denna stund kunde medföra, farliga för så väl
hennes egen som hennes makes värdighet, farliga
för deras ömsesidiga aktning, det enda verkliga
band, som fanns emellan dem. .
”Min gode Ludvig,” sade bon, i hvarken högre
eller lägre ton än vanligt, ”jag är fullkomligt
i stånd att fatta dina känslor, fastän jag icke
förmår genomskåda den orsak, som nu uppväckt
dem. Men då det är din önskan att jag
der-om skall vara i okunnighet, tror jag att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
