Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Samma dag, som ryttmästaren lemnade Rosenborg
— man nalkades då slutet af November — satt
Marie Rebnman med sin mor i deras trefliga och
rymliga hvardagsrum.
Fru Rebnman skötte flitigt spinnrockshjulet och
den fina gula tråden; Marie klippte af gröna tafts—
rimsor små fina blad, dem hon lade på den hvita
servet, som var bredd öfver hennes sybord.
Emellan spinnrocken och bordet stod en vagga,
i bvilken ett barn slumrade. Den bleka unga
modern och den gamla mormodern blickade vexelvis
dit och rörde genom ett snöre vaggan, så fort
något ljud derifrån hördes.
Genom hela rummet, från invånarne intill det
gamla rödrosiga, fin-stoppade kattuns-omhänget
kring sängen, och från detta till hela raden af
blomkrukorna i begge fönstren och de der framför stående
pallarne, spridde sig en fläkt af trefnad och
ödmjuk förnöjsamhet.
Ingenstädes uppenbarade sig dock denna fläkt
behagligare, än på den gamla pastorskans ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
