Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndade til] fönstret, för att se genom
blommorna, hvem det kunde vara. ’’Ack,’’ utbrast hon
med tydlig misslynthet, ”det är den förargliga
kam-rerskan från Eksta! Hon skulle minsann inte
kommit hit i dag, om ej för att säga något elakt
om gårdagen.’’ ,
’"Torka bort tårarne, barn, och sitt lugn vid
ditt arbete! Kamrerskan är ju en sådan der
stackars slamra, som aldrig lemnar någon i fred. Hon
menar ej så ondt som det låter; ocb dessutom
beböfver du öfva dig i tålamod. Men låt henne
blott icke se dig upprörd; vår ånger och vår
smärta är blott för Gud och våra ensamma stunder.
Ödmjuka böra vi vara mot alla menniskor; men vi få
icke glömma att också vi hafva vår lilla
värdighet alt bevara.”
Efter dessa ord steg fru Rehnman upp och gick
att emottaga sin gäst, som hon mötte i sjelfva
dörren.
"Nå, tjenarinna, min bästa fru pastorska! Hvad
det är för en ofantlig evighet sedan vi sist sågo
hvarandra—jag tror minsann inte göken galit då
ännu. Gud vet hur det kommer sig att tiden
aldrig räcker till, utan att en skall vara så
upptagen att man inte kan få någon stund öfver att
se till sina vänner. Kors — så frisk och
blomstrande mamsell Marie är!” Och med en stor
sväng, för att icke låtsa se vaggan, hvilket borde
uttrycka en ofantlig finhet, tog kamrerskan
Kum-lin plats i länstolen, bvars ryggstöd hon vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
