Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så, att hennes ögon icke kommo i fara att
varsa-blifva något mot egarinnans vilja.
”Drag till dig vaggan, barn!” sade fru
Rehn-man, som ville låta förstå att hon icke gillade den
visade grannlagenheten.
”Ack, jag ber om förlåtelse, jag såg icke i
hastigheten att herrskapet fått tillökning i
möblemanget. Nå, herre gud, som fru Brunsberg säger,
jag kan både se och inte se, och höra och inte höra.
Det är minsann nyttiga ting båda två. Jag
hoppas att den lille eller den lilla — jag vet inte
hvilket det är — mår väl?"
”Ja, gudskelof, hon är frisk!” svarade fru
Rehn-man och blickade mildt på barnet, utan att låtsa
förstå mer än det som sades.
”Det är för lyckligt, alltför lyckligt! Men,
mamsell Marie lilla, efter vi skola tala så här i
förtroende, hur mådde det stackars lilla kräket efter
gårdagen? Min gud, hvad jag var ledsen i
kyrkan! Jag sade just till friherrinnan på Klefva,
för hon vinkade mig att sitta i sin bänk: ’Det
riktigt syns,’ sa jag,’hur skakad och upprörd
mamsell Marie är.’ . . . ‘Ja,’ svarade friherrinnan, ’jag
hade god lust att bli ond på folket, som inte blygs
att visa så litet vett.’”
"Ja, är det ej sannt,” genmälte Marie, på
hvars kind en högröd ros blossade, ’att det är en
plåga att se folk glömma all grannlagenhet?”
"Åh, min lilla mamsell Marie, det är sa
verl-dens gång, och det blir, gudr.åde oss så visst, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
