Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte är den som flyger och far med berättelser från
mina grannars tjenstfolk, så kan jag ändå inte
stoppa igen öronen, när jag hör dem.
Ryttmä-starn hade både högt och ljudligt sagt till sin fina
fru, att han ångrade hvartenda ord, som Varit
dem emellan, och hvar slund och hvar dag da
lefvat tillsammans, och fast det inte just varit så
fasligt många, hade det ändå varit alltför många,
eftersom de varit så mycket dess tyngre och han för
ren vantrefnad måste söka sig ett annat hem. När
ban sedan fram på dagen reste, hade han tagit
farväl af henne likså kallt, som skulle han slagit
henne en skopa vatten i ansigtet, ja, värre än om
hon varit en vildt fremmande menniska. Också
stod hon der så uppdrifven af förskräckelse, att
hon på håret liknade ett lefvande lik, som inte kan
flytta sig af stället.”
Nu stannade kamrerskan, emedan hon
bokstaf-ligen var i fara att qväfvas; och det var denna
omständighet som hindrade henne ifrån att låta
”rättesans’’ berättelse undergå ännu flera rättelser.
”Marie, mitt barn,” sade fru Rehnman med ett
småleende, som, så godlynt det än var, nära nog
ådragit fru Kundin gallfeber, ”gå ut och ställ om
lite thé: kamrerskan blir hes.”
Marie steg upp. Hon hade redan länge haft
möda att hålla ut med kamrerskans odrägliga
sladder; men moderns förmanande ögonkast varnade
henne ifrån att gifva den elaka en sådan triumf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
