Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då kamrerskan Kumlins spjäl-karet åter
rullade bortåt vägen, hejdade Marie icke längre sin
smärta. ”0 min gud,” klagade hon under tårar,
"jag tror att åtminstone en del af detta är
sanning! Kanske var det verkligen hans eget
infall att erbjuda mig plats i vagnen; som
mamma vet, är han så stolt att han verkligen icka
begriper hvad heller ingen har mod att låta honom
förstå."
"Jag, mitt barn, tror tvärtom icke på delta prat.
Men hur det än förhåller sig, förmå vi ingenting
annat än bedja det allt snart måtte bli godt
igen."
"Men, mamma, om han nu verkligen rest bort
för någon sådan orsak? Han är så lätt sårad och
retad. Ack, jag lider grufligt vid blotta tanken att
det för min skull kan bli någon missämja emellan
dem. Om jag tordes tala vid henne?”
"Hvad tänker du på, kära barn? Antingen är
ju allt dem emellan förklaradt, och då har du
ingenting att tillägga, eller också’har hon
ingenting hört, och då behöfver hon inga förklaringar.
Dessutom, Marie lilla, vet du väl att du ej kan
bryta ditt löfte. Men lita du på ryttmästarns
förstånd och grannlagenhet. Får hon reda på dessa
olycksaliga rykten — dem jag dock icke förslår
hur någon skulle ega oblyghet nog att häntyda på
— ställer han allt tillrätta!”
"Ja; men om hon har misstankar, utan alt yttra
dem ?’*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
