Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom mig sjelf. Jag kan icke lefva utan kärlek,
jag älskar deltagandet, jag älskar alla varma, milda
känslor, och jag skulle forgås vid försöket att
under en djup och stor sorg — den himlen bevare
mig ifrån — söka upprätthålla mig endast genom
den trösten: ingen ser ditt sår; hvad betyder då om
det svider aldrig så mycket, du kan ju icke mer
än dö deraf.”
”Hvar och en har sina åsigter!’’ sade Lavinia,
i det hon ömt tryckte Rudolfs hand. ”Men om du,
älskade bror, blefve olycklig, skulle jag känna den
sorgen djupare, än jag känt mina egna."
”Jag nästan tror det; men ännu, gudskelof,
står icke olyckan vid min dörr. Det var blott
när jag reste hemifrån några små strömoln, som
läto mig ana att en storm i framtiden möjligen
kunde sammandraga sig.”
"Jag gissar din mening: din resa hit väckte
Julias missnöje? Ack, hon håller så mycket af dig
att hon lider vid första fläkt af fruktan att nödgas
skiljas vid dig! Hon klagade, hon bad, hon
visade sig förtjusande — och du förblef likväl orörd?”
”Ja, jag förblef orörd — och kan du nu säga
att min kärlek är svag?’’
”Nej, nu får jag tillstå att du också kan vara
stark; men det plågar mig att din handling
här-flöt af kärlek och oro för mig, icke af verklig
öf-vertygelse. Du hade säkert icke tid att pröfva,
om denna handling annars var nyttig?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
