Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jo, Lavinia, jag pröfvade den med förståndets
ögon. Ty innan hennes tårar sökte uppmjuka
mig, bvilket från början ’varit kanske alltför lätt,
hade hennes sätt, hennes språk sårat mig. Jag
var nödsakad, så mycket det än kostade mig, att en
gång visa henne det hennes vilja icke alltid kunde
vara lag för oss båda.”
”Alen du har redan ångrat dig — jag såg det
genast, min Rudolf — och hvarje din rörelse i
sjelfva detta ögonblick, då du söker dölja din
otålighet, öfvertygar mig att du brinner af begär att
återvända. Jag tror således icke att jag genom
någonting högre kan gälda den uppoffring du redan
gjort för mig, än då jag efterskänker den ena af
de tvenne timmar du lofvat mig.”
En lätt färgskiftning flög öfver Rudolfs kind.
”Du har rätt, så rätt att jag blott icke vet hur
jag skall kunna tacka dig! Alen då jag säger dig
allt , skall du ej missförstå mitt hastiga
uppbrott eller tro att det härleder sig af brist på kärlek?”
’ ”Aldrig, aldrig, dyre Rudolf, kunde jag tro
något sådant; du har gifvit mig alltför många och
säkra bevis på motsatsen. Alen hvad menar du
med allt?’
”Jag menar denna lilla biljett, som jag, först då jag
redan var några mil hemifrån,hittade instucken i mitt
cigarr-fodral. Julia hade väl trott att det skulle
blifvit öppnadt förr; men jag var icke i lynne att
ens röka. Läs den!” Rudolf räckte sin syster ett
sammanviket papper, som han upptog ur bröstfickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
