Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, det är den visst, tyvärr: en alltför trogen
afbild! Men i alla fall, då hon nu fått sitt lilla
straff, är det tid att länka på belöningen för den
oro hon utstått, ooh ju förr du reser, desto förr
får du omfamna din lilla, såsom jag nu gissar,
botfärdiga Magdalena. Du har emellertid redan
vunnit två fördelar: den första att hon fått erfara det
du icke alltid låter blindt leda dig af din kärlek;
den andra att hon fått se det denna kärlek dock
är nog ädel att icke inrymma tanken på hennes
oförstånd. Och det skall behaga och försona henne,’
då hon får höra att du dröjde blott en timma här.”
”Ja, jaS hoppas det. Och i sommar vilja vi taga
din gästfrihet i anspråk; ty du är alltför klok och
god att tillräkna min lilla Julia den svartsjuka,
som hennes häftiga ömhet för mig framkallat.”
"Var säker att det aldrig kan falla mig in, och låt
oss nu gå ut och dricka thé, medan friska hästar
förspännas. Ludvigs trafvare flyga som ljungeldar."
"Och,” hviskade Rudolf, i det han ett ögonblick
höll henne tillbaka, "jag kan resa lugn — du är
icke olycklig?”
"Måtte aldrig någon vara olyckligare!” svarade
Lavinia med öfvertygalsens styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
