Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag gillat mitt förfarande. Da skall få höra,
söla Rudolf!” _
”Då du först var rest, trodde jag bestämdt att
du ännu samma timma skulle komma tillbaka. Jag
kände då en så elak glädje öfver din ångest, att
jag gerna än mera ville öka den. ... Ja ja,
elake0, älskade Rudolf, det borde du ba för det du
nändes neka mig något. . . . Nå, kan du väl gissa
hvilket spratt jag hittade på? Jo, jag skyndade mig
till sängs och föresatte mig att just vara dugligt
sjuk, när du kom hem. Men när det dröjde för
länge, blef jag så otålig att jag bedyrar dig det
jag på fullt allvar höll på att bli sjuk. ... Och
det var inte heller så mycket att undra på:
medan jag låg, hade det från hofrättsrådets kommit
bjudning på thé. De hade fått resande
frem-mande, och jag ville dit så gerna som jag ville
lefva. Men, sade jag till mig sjelf, om jag nu
stiger upp och går, och han så kommer under
tiden, vore det någonting grufligt förargligt. Men
att åter, i fall han icke kommer, ligga här och
lyssna, gäspa och ha tråkigt, det vore allt bra
enfaldigt, när jag kunde- skratta och ha roligt. Och
när så klockan led till yttersta thétiden, utan att
du kom, torkade jag bort tårarne, steg upp,
badade mig med eau-de-cologne, klädde mig och gick.
. . . Men jag försäkrar dig att mina tankar voro
så störda, att jag ej fick det minsta roligt. Jag
måtte tala med hvem jag ville, så stod du framför
mig; och jag önskade oupphörligt att supéen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
