Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uet ar mycket aktmngsvärdt,” anmärkte
fältväbeln; ’ty lugnet är ändå, noga betänkt, en
skön sak.”
Ja, helst da man kommer öfver första
ungdomen!” upptog fru Brunsberg förtroligt. ”Vid" vår
alder är det en välsignad sak; och för min del har
jag så der till hälften tänkt på att slå mig till ro i
någon af städerna. Hennes nåd blir snart van
vid alltsammans, och är för öfrigt så snäll
menni-ska att hon väl kan hjelpa sig mig förutan.”
”Ab, det är alldeles omöjligt — det kan aldrig gå
an! yttrade fältväbeln, för första gången ertappande
sig sjelf pa en häftighet i röst och åtbörder, som
verkligen kom honom att smått darra inför fru
Margarethas forskande blick.
"Jag hoppas likväl det skall gå för sig!”
svarade hon med den goda takt tillfället kräfde.
”Hennes nåd tar sig ett yngre fruntimmer i stället.”
"Hennes nåd, ja ... ”
Vid dessa ord, som kunde sägas innebära det
betydelsefullaste fältväbeln någonsin sagt, fann fru
Brunsberg lämpligt att med en viss blygsamhet
blicka ut genom fönstret. ’Jag tror icke, min bäste
fältväbel, det vill säga att jag icke känner, om
nagon annan än hennes nåd skulle komma att sakna
min obetydliga person.”
Ingen annan Un hennes nåd sakna en så
oumbärlig person! Åh, hvad det beträffar, så ... ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
