Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ, kastade omkull allt som gjorde motstånd,
och lossade utan krus alla gamla tillfrusna begrepp
och former. En fläkt af rusande fröjd bäfvade
omkring honom; det förekom honom att hans sinnen
förvirrades, att han drömde; och rätt tydligt stod
för honom blott en sak: den önskan att han ej för
hastigt måtte väckas.
Men hvem kommer, der så tyst tassande Öfver
mattan, om icke fältväbeln, föga anande att han
i närvarande ögonblick representerade ingen
mindre personlighet än sjelfva Nemesis! Hade icke
ryttmästaren just för några timmar sedan stört
fältväbeln under förspelet till ett möjligt frieri? Och
om det nu också icke kan påstås att
ryttmästaren ernade fria till sin hustru, så blef han dock
på ett så oangenämt sätt störd, alt han i den
möjligaste vresighet utropade: ”Hvad sjutusan står
på ?”
Förbluffad öfver en sådan tillrättavisning, den
han aldrig förut hört, drog fältväbeln sig bugande
tillbaka, i det han i dörren uttalade blott det enda
ordet: ”Grefven!”
”Kors, min själ, hade jag inte rent af glömt
bort att han var mig i hack och häl efter!’* sade
ryttmästaren uppstigande och i helt förändrad ton.
”Blå gästkammaren är väl eldad; för honom dit,
herr fältväbel, tills hans vanliga rum hinner ställas
i ordning. Jag kommer straxt.”
”Skall ske, herr ryltmästare!” Fältväbeln
tillslöt dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
