Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett sina trettio Sr, och tankens lif hade tryckt sitt
signet mellan de lätta vecken på hans panna.
"Se här, Lavinia lilla, den vän jag fiskat upp
på vägen! Men jag anser som min pligt att icke
hålla några vidare tal, emedan du sjelf skall
upptäcka grefvens förtjenster, och inse hur mycket
ensligheten på Rosenborg kommer att mildras
genom hans närvaro.”
"Jag fruktar,’’ svarade grefve Adrian, med en
djup bugning, ”att jag får börja mitt inträde med
den föga tacksamma rolen af rådgifvare; men mitt
samvete kan icke tillåta mig att höra Ludvigs
yttrande, utan alf varna för det oridderliga i hans
handlingssätt, då han helt oförsynt fordrar att
hen-nos nåd skall göra upptäckter, hvilka, jag
försäkrar det, icke blifva lätta.’’
"Om jag emellertid,” inföll Lavinia småleende,
"går i land dermed, tillfaller mig en dubbel vinst:
den ena skördar jag i min mans tacksamhet för
det jag icke opponerat mig mot hans ganska kloka
förslag att sjelf döma; den andra i herr grefvens
förvåning, då jag, i trots af varningen, kanske
lyckas uppspåra förtjenster, om hvilka herr grefve»
sjelf torde sväfva i okunnighet."
”1 så fall är det naturligtvis min första pligt —
ty man är sig sjelf närmast — att önska hennes
nåd all möjlig framgång !”
Som det emellertid redan lidit långt på aftonen,
och Lavinia dessutom hade åtskilliga husmoderliga
pligter att uppfylla, kom hon för denna gång icko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
