Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
La vinias öga strålade af en fröjd, som hon ej
kunde dölja. ’ Gif Charlotte med dig, Evy lilla!
... Se så! ... Jag tycker det är så roligt, då de
från början lära sig dela allt med hvarandra;
derigenom hoppas jag att de bevaras att i framtiden
erfara någon känsla af afund."
MHaf tack för denna ömma omtanka, bästa
La-•vinia! Men säg mig nu hvad du gjort vid dem?’’
tilläde han halfhviskande. ”De voro icke alls vackra
___och nu, om icke faderskärleken alldeles
förblindar mig, äro de riktigt söta.”
”Åh, det är bara fruntimmers-trollkonster,”
svarade Lavinia glädtigl: ”du tror icke hvad
toaletten hjelper upp de små behag naturen förlänat.
Det var ingen som förstod sig på att välja färger
ut tullorna och att sy dem kläder nätt och prydligt.
Nu, sedan den saken är på rediga fotter och de
blifvit litet mera sällskapslika, synes ock deras
utseende i sin rätta dag. Tro mig, de bli riktigt
täcka med tiden.” . . .
Men förflöt julaftonen lugnt, glädtigt och
angenämt, så började juldagen med moln, som icke
hastigt skulle skingra sig. <
Redan på förmiddagen klagade lilla Charlotte
öf-ver sitt hufvud: en brinnande feber tillkom; och
nu voro alla ryttmästarens tankar uteslutande
eg-nade åt henne. Det onda, långtifrån att gifva sig
undernatten, då både Ludvig och Lavinia förblefvo
uppe, tilltog med den hastighet att läkaren, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
