Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fopade honom, sä snart han försvann från ena till
andra sängen. 1 vården om dem visade han ett
oe’rhördt tålamod.
Det sved i hans hjerta — men denna hans sorg
kände ej Lavinia — för det att han sista månaden
var.it skild från sina små älsklingar-, och under
de många och långa veckor, som sjukdomen varade,
fanns det mer än ett ögonblick, då han verkligen
ångrade detta äktenskap, hvilket gifvit honom så liten
trefnad att han af ledsnad nödgats lemna hemmet.
Ludvig hade under sin stora sorg helt och hållet
förlorat ur minnet sjelfva orsaken till resan, och att
denna orsak kommit från honom sjelf och icke från
vantrefnaden i hemmet.
Denna omedvetna orättvisa, som så ofta
uppenbarar sig i männernas lynne, denna förmåga att
med lätthet öfvertyga sig om hvad som aldrig
funnits till. utgör alltför ofta den okända orsaken till
en mängd i framtiden känbara verkningar.
Lavinias allt blekare kinder omtalade för alla
andra än Ludvig att hon snart angripit sig mer än
hon tålde-, och fru Brunsberg, som, med sin
lyckliga förmåga att ”både se och inte se, sag en hel
hop mer än andra, tog slutligen utan krus bladet
från mun och sade helt öppet, så att ryttmästaren
hörde det: ”Men, i lefvande guds namn, hennes
nåd skall väl icke ta lifvet af sig heller!”
Då väckt till en besinning, som alltför länge
slumrat, såg Ludvig beslört upp på sin hustru,
som satt der och höll lilla Charlotte på sitt knä:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
