Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konversera med en fremmande person, då . . . Med
ett ord, du finner att jag var orättvis."
”Ja, jag fruktar verkligen att jag denna gång
måste hålla med dig derom. Grefve Adrian, din
bäste vän, som visat dig så mycket deltagande, att
han flera gånger, för att stilla din oro, rest in till
staden att rådfråga doktorn, kan väl han kallas en
fremmande person? Jag fordrar att du tror mig,
Ludvig, då jag bedyrar dig att, när jag någon
stund lemnar sjukrummet, det endast och allenast
sker för att hemta krafter till att bättre uppfylla
de pligter, som äro mig så kära. . . . Men du
uppsökte mig — var det något serskildt?”
"Åh nej, ingenting annat än att jag ville se
åt om du somnat. Det gladde mig att tro det
du fick någon hvila; men då jag ej fann dig i
rummet, gick jag in i salongen, och nu ber jag
att du går dit tillbaka och blir der så länge du
vill. Gör du icke det, så tror jag att du är
misslynt.” - ....
”Och om du, Ludvig, icke låter mig följa
dig in till barnen, tror jag att du är missnöjd
med mig. Det kunde jag icke lida. Låt mig nu
gå med dig!”
Öfvervunnen af det smekande ljudet i hennes
ord, sade han sakta: ”Kom då! Men i natt får
du icke vaka — hör du det! Då måste jag ha
min vilja fram.”
"Vi få väl se!” menade Lavinia, och begge
återvände till de små sjuklingarnes rum, der Ludvig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
