Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om ryttmästaren aldrig af sin hustru lärt
känna kärleken, så kände han dess mildaste toner
ifrån det ögonblick han slöt de moderlösa till sitt
bröst; och det är troligt att, i fall Charlotte fått
lefva, ett bättre och lyckligare förhållande från
denna lid skulle hafva inträdt.
Det var med en oändlig, en innerlig, en både
faderlig och moderlig ömhet Ludvig älskade sina
barn. De hade ingifvit honom hans bästa
känslor, de hade väckt begreppet om en ren och djup
kärlek, och det förekom honom nu efter deras
bortgång liksom hans hem för alltid förlorat alla
anspråk på trefnad och sä 11 het i framtiden.
Fordom hade han kunnat drömma om att den
lycka, som blifvit honom nekad i lifvet, skulle
tillfalla hans döttrar — drömma om huru han gick
der en gammal grånad enstöring mellan tvenne
unga, blomstrande slägter . . . men nu — hvad
hade han väl nu att drömma om, att lefva för,
att hoppas? . . . Ingenting.
Någon gång kom Lavinias bild, omsväfvad af
ett friskt ocb nytt lifs bländande skimmer, att
besöka honom i hans sjelfvalda enslighet; men han
sköt den omildt bort. Hvad som en gång var
sagdt och beslutadt, det var sagdl och beslutadt
och kunde ej ändras. I den sinnesstämning, hvaruti
han nu befann sig, fruktade han att han en tid
varit underkastad någon yrsel. Eller hvad var
det för tokiga drömmar han haft — huru hade de
kunnat få välde öfver honom? Lavinia, hon, denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
