Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag tviflar ej heller längre, jag trordig, ehuru,
vid gud, du såg ut som sanningen sjelf, då du
framförde denna osanning, som, himlen vare lof,
icke var något annat. Men om du älskat henne,
om du älskat min hustru, om du förrådt heder,
vänskap och tro, om hon kunnat älska dig, medan,
medan . . . kortligen, vi hade begge måst göra en
resa öfver gränsen, jag skulle icke lugnat mig förr
än jag fått se blod.”
"Och allt detta, du dåre, utan att älska!” sade
grefven leende.
"Om jag älskar, så är det du som med dina
galenskaper frambragt dessa känslor. Jag har väl
för längre tid sedan erfarit rörelser, obeskrifliga och
af flerfaldig beskaffenhet; men nu hade de gått till
ro, och om icke du väckt dem, skulle de kanske
insomnat för alltid, ty så mycket kan du väl se
att sedan barnens död har en kyla lagt sig öfver
hela hennes själ. Hon räknar blott.”
"Derom kan jag döma klarare, när du förtrott
mig allt. Tala nu!’’
Och Ludvig omtalade allt, frieriet, brö 1 lopsafto—
nen med dess beslut samt innehållet af deras
Uk-tenskapshistoria intill resan, sin längtan under
frånvaron och intrycket vid återkomsten, då han med
känslor af innerlig fröjd bemärkt att Lavinia åtagit
sig de husmoderliga pligterna.
”Detta är, vid gud, en högst befängd historia!”
sade grefven, på hvars ansigte flerfaldiga rörelser
förmärktes under loppet af ryttmästarens berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
