Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles ny själ, visste ej ryttmästaren, knappt
författaren sjelf.
Hans sorgspej, hans ungdoms älskade dröm, på
hvilket han nedlagt så mycken tid och möda, hade
ändtligen nått en fulländning, som han började
ana, utan att likväl våga tro den. Men huru
skulle han, som af naturen egde den högsta
anspråkslöshet, den sannaste blygsamhet, förmå sig
att bedja någon om ett omdöme deröfver? Redan
detta förutsatte ju att han ansåg det som ett
konstverk, och troligen skulle det förbhfvit som hittills,
cm han icke lärt känna Lavinia. Det förtroliga
och vänskapsfulla umgänget med denna qvinna,
som han snart lärde sig akta och värdera, afnötte
småningom hans tvehågsenhet för ett steg,
hvilket han sjelf innerligt önskade, och han hade valt
henne till sin förtrogna.
”Vet du,” utbrast ryttmästaren, efter en
temli-gen lång tystnad, ”jag ville icke för allt i verlden
vara författare. Dessa pinande känslor afen retad
oro skulle taga lifvet af mig; och du blir, i trots af
det välde du eger öfver dig sjelf, för alltid olycklig,
om din pjes upptages med likgiltighet.”
"Upptages?” eftersade grefve Adrian med ett
obegripligt uttryck. ”Det har verkligen aldrig
fallit mig in att den kunde komma att upptagas.”
”Nå, det måtte jag säga! Hvarför har du då
användt en half lifstid på detta arbete?”
”För att hafva ett mål, ett mål, der mitt hjerta,
min själ, mina tankar, min fantasi kunde slå sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
