Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den djupt nedtryckta Marie anade ingenting,
mindes ingenting; men kamrerskan Kundin hon
mindes att det funnits en tid för icke längesedan,
då Marie Rebnman var ansedd såsom ett mönster
i både dygd, skönhet ocb behagfullt väsende, och
att kamrerskan på denna tid utstått mången
bitter och osläcklig harm vid att se sin kära dotter,
sin så väl uppfostrade Sophie, tillbakasatt och i allo
betraktad så under Marie Rebnman att någon
jem-förelse aldrig kom i fråga.
”Men sådana der skenheliga dygdemönsler gå
alltid för fall,’’ tröstade sig kamreskan nu, "ehuru,”
efter hvad hon vidare brukade yttra, ”hon var för
god och rättsinnig menniska att ens vilja minnas
det Marie tyckt sig vara bättre än andra. Detta
fel hade nu straffat sig sjelft.” Hvad nu besagde
biljett serskildt angick, fann kamrerskan, då hon
några böss-skott från gården satt sig i besittning
af innehållet, detta vara af så betydelsefull
beskaffenhet att det nästan, för den stackars fru C — skölds
■skull, hade varit en samvetssak att icke på fint
sätt framskaffa den till behörig ort.
Och hvad kunde väl nu i hela verlden vara
finare än detta, enär Marie sjelf måste tro att hon
i hastigheten dragit biljetten upp med mönstren;
kamrerskan åter hade af samma lilla tanklösa slarf
råkat släppa den på mattan! Ingenting kunde vara
enklare och naturligare än detta. Aldrig, aldrig
kunde hon rimligen antastas; och likväl egde hon
frihet att i tystaste tysthet anförtro hvarannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
