Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 247
Vid denna slutsats, den Lavinia så skyndsamt som
möjligt öfverhalliade, brann hennes kind i ännu
högre rodnad. ’Mag är verkligen tokig!” tilläde hon
med halft föraktligt, halft medlidsamt leende, och
upptog åter med någon ansträngning tråden at sin
tankegång.
”Är det å andra sidan klokt, är det rätt, att tyst
fördraga denna skandal, den alla känna— fördraga
att han, ulan afseende på grannlagenhetens
fordringar, fortsätter sina besök, fast till och med hon
bedt honom upphöra ? O, det är alltför svårt att här
döma om rätt och orätt! Och likväl finns icke
mer än ett val mellan dessa begge vägar — tiga
eller tala.’’
Efter en svär och hårdnackad strid beslöt hon
sig slutligen för tystnaden; och sedan detta parti
en gång var taget, hade hon lättare att öfvertyga
sig att det, sedt från flera sidor, säkerligen var det
bästa.
Återstod nu att finna något medel, som bringada
biljetten tillbaka i Maries händer, utan att denna
anade det den varit i Lavinias.
Till hvem skulle bon vända sig med detta
kinkiga uppdrag? För allt i verlden ville hon ej
åter-skicka den till den elaka kamrerskan. . . . Månns
grefve Adrian? . . . Omöjligt! Han var nog en
person att lita på, men Lavinias egen känsla af
det passande förbjöd detta val. Fru Brunsberg var
både pålitlig och trogen; men hon var qvinna, och
dertill en rätt slug qvinna; hon skulle genomskåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
