Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in-
för
n.
afbBn öfverstiger mina krafter. . . . Jag gör mig
sjuk . . . nej, jag föraktar hvarje konstgrepp.”
Hon kastade schalen öfver axlarne och i
trädde i salen, der likväl allt gick omkr
hennes ögon.
”Hennes nåd bar en syperb färg i dag!” sade
grefve Adrian, i det han biöd t>» n no on pf nl J1 l-Iin P
vudvärken är förbi, hoppas jagj"’
Ja, jag är fullkomligt frisk i dag. var sa goa
och skicka mig din kopp, Ludvig!”
Han räckte den öfver bordet.
Deras händer kommo i beröring. Ovilkorligt sågo
begge upp. Lavinias blick var försonande, Ludvigs
mörk — allt kunde ej vara afgjordt med en blick.
Under häftig hjertklappning fann Lavinia, som
lärt sig förstå betydelsen af sin mans blickar, att
hon icke kunde undgå sitt öde. Hon hade
alltsedan i gar eftermiddags haft det i sin egen hand;
nu erfor hon blott följden af sin oböjlighet. . . .
Och likväl skulle hon icke i sjelfva denna stund,
fast hon väl visste huru djupt hon förorättat
Ludvig, kunnat förmå sig att nedskrifva de fyra orden;
’’Jag vill ej resa.”
Frukosten led till slut — förstämningen tilltog.
Då kom denna landets himmelska välsignelser
postväskan. Ryttmästaren öppnade den, medan
man ännu satt vid bordet; bland andra bref fanns
äfven ett från Rudolf. Med begärlighet greps det
af I.avinia, som var glad åt hvarje föremål, på
hvil-ket hon kunde fördela sipa tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
