Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fall Lavinia öfvergåfve dem, det visste han
förut, och han var ej lugn längre än Lavinia
försäkrade att hon icke ens tänkte på sin resa.
Hvad Rudolf vakade, hvad han tröttade sig, hvad
han led vid Julias tusen orimliga påfund!
Än fick han icke andas för nära henne, ty det
■var ju obeskedligt att taga bort den lilla luft hon
så väl behöfde; än var det ovärdigt alt han satt
så långt borta ■— det var säkert för att icke låta
henne se det han gäspade och var trött. Än ville
hon bestämdt att han skulle läsa högt, något som
doktorn strängt förbudit; men vågade Rudolf ett
ord derom, kände hon straxt symptomer till
fross-feber, och i half förtriflan tog han då till boken.
Lyckligtvis hade hon nu redan ledsnat på sitt
förslag, och började i stället gråta öfver det sätt,
hvarpå hon jemnt plågade "sin älskade, tillbedde
Rudolf." Men så hade heller ingen qvinna
någonsin lidit det hon lidit — det fanns väl en gräns
för andras plågor; men hon visste bäst om det
fanns någon för hennes.
"Söta min älskade, min dyrkade, gråt icke: det
är det farligaste af allt, säger ju doktorn!" Och
Rudolf betraktade henne med blickar af den mest
bedjande ångest. -
"Ja så, är du nu så pass despotisk att du
fordrar, det jag till och med i det jag icke förmår
skall lyda dig! Min gud, min gud, hvad de
karlarne äro orättvisa!" Och nu blef det riktiga
stor-snyftningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
