Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon tio gånger slog vad med sin egen tystlåtne
älskare, att det var med ryttmästaren presist som
med vissa andra personer, att han ej sjelf visste
eller kunde begripa hur kär han var. ’’För det är
så, min kära herr fäl t vä bei, att en del karlar, gud
hjelpe mig, är blygare och enfaldigare än gåsen,
som simmar derborla i dammen!”
Det var till följe af dessa sunda slutsatser som
fru Brunsberg fattade den föresatsen alt, hvar helst
det kunde låta sig göra, skickligt och oförmärkt
hjelpa under oeh blåsa på.
Så till exempel brukade hon ofta helt oskyldigt
utbrista, då hon sjelf med matbud trädde in till
ryttmästaren, der han satt i det omnämnda
kabinettet: ”Herre gud, hvad det är ödsligt efter
hennes nåd, presist som ena väggen vore ute!
Kors, i det här fönstret ser jag henne, när jag vill,
då hon så mången gång stod bakom gardinen och
blickade efter om herr ryttmästarn skulle komma
tillbaka från jagten.” Sade då ryttmästaren med
tvungen likgiltighet: ”det kunde viil icke serdeles
intressera henne?” låtsade fru Brunsberg göra stora
ögon. . . . ”Inte intressera? ... Jo men, menar jag
det, eftersom hon fler än en gång kom springande
ner till mig, för att höra åt om allt var i
ordning och ingenting saknades hvarken nere eller på
herr ryltmästarns rum.”
Men se nu, då hennes nåd var återkommen och
fru Brunsberg hoppades få se sitt förstånds utsäde
bära en god frukt, hvilken åter i sin tur kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
