Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■. k ’
- 292 — ,
Under början af promenaden talade de endaäl
om de ämnen, naturen rundtomkring erbjöd dem,
och fru Rehnman uttryckte sina känslor pa ett
aätt, som försäkrade hennes följeslagerska att
gummans varma sinne ännu hade en lika stor och klar
uppfattningsförmåga, som det haft i ungdomen; men
då skogsströmmen nu började glittra fram mellan
träden, utbrast hon, vänligt nickande åt Lavima:
”Åh, jag tycker mig se, då ryttmäslarn kommer
från mötet, hur glad han skall vara att få ro sin
unga fru på vattnet! Under det han nyss gick
som gräsenkling, talade han först och sist om den
tiden; och jag försäkrar att han var så glad, som
någonsin en ung fästman, då han, dagen lörriin
han reste nådig frun till mötes, berättade att han
fått sitt lilla drakskepp färdigt. Vi måste just
skratta åt hans otålighet, jag och Marie, som visste
hur olika den ifvern var honom; och det gjorde oss
riktigt ondt, då vi fingo höra att han fått order att
resa samma dag han kom hem.”
Hvad detta meddelande väckte för en tröstfull
glädje i Lavinias hjerta! Hon välsignade sitt besök,
hon välsignade den gamla värdiga frun, som, ulan
att inlåta sig i ämnen, hvilka kanske tiemliga
förhållanden bjödo henne att förtiga, likväl på det
mest grannlaga och vackra sätt lugnat hennes
(Lavinias) farhågor och ledt hennes känslor till en punkt,
dit de sjelfva så gerna sträfvade och med så
mycket nöje dröjde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
