Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÜGUANDRA KAPITLET.
’Lavinia, min söta Lavinia, jag är högst förtjust
öfver ditt charmanta fé—slott, men jag bedyrar att
jag var i förtviflan öfver alla de oerhörda backar
man måste passera för att komma hit. . . . Aj,
Rudolf, spring då icke så der, min herre,
bufvud-stupa ur vagnen: du klämmer ju ihjel serafen”
(— den smek-tilel Julia vanligen gaf sin lilla son).
. . . "Nej, se sådant spektakel: min garnering,
alldeles frånrifven, följer med! Nå, är det slut på
omfamningarna, så var så god och kom och hjelp
mig ur — eller skall jag kanske bli qvar i vagnen,
jag? Rudolf, Rudolf, är du döf! O, min gud,
han är då alldeles bortkommen!’’
Det hördes af Julias friska röst, af hennes rika
ordförråd, att sista skymten af sjukdom vikit ifrån
henne. Hon hade fullkomligt återfått både
kropps-och själskrafter.
"Ursäkta mig, min engel!”
Ännu en gång tryckte Rudolf den älskade
systern i 6ina armar, hvarefter han åter hastad»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
