Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och jag som trodde tvärtom! Rudolf hviskade
mig nyss i örat att du var en den allra ömmaste
hustru, den allra outtröttligaste mor.”
”Nå ja, kära du, det der allt är jag, emedan
det faller sig så. Jag älskar Rudolf, jag älskar
min lilla gosse, jag älskar mina pligter, och jag
uppoffrar mig för dem. Men detta kommer sig af
mitt naturligen goda hjerta och alldeles icke i följd
af något studium, något pligt-tvång eller någon
annans förestafvade önskan. Jag lyder blott, efter
hvad jag tror, instinkten, hvilket vill säga min
egen vilja.”
”Det är kanske på sitt sätt så mycket bättre,
blott du kunde vara fullkomligt förvissad att aldrig
blifva beherrskad af en mindre god vilja. Men om
vi antaga att du en gång upphörde att vara kär i
Rudolf, skulle du då också upphöra att strängt
iakttaga dina pligter?"
"Fy, så otäckt du talar! Först och främst kan
jag icke upphöra att älska min man; ty kärleken
— det har du väl tusen gånger hört och läst —
är evig, då den är god och ren. Såledps är det
omöjhgt. Och för det andra kan det gudskelof
aldrig falla Rudolf in att begära det jag skall
nedsjunka till hans slafvinna, såsom kanske vissa
andra herrar begära af sina fruar.”
”Aj aj, min hästa Julia, detta är ett helt och
hållet föråldradt talesätt. Slafvinnorna bafva
redan öfverlefvat sin tid; männerna veta väl bättre
8n så nu. Slafvinnan var ett slags hus- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
