Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, mörknade hans blick, cch för hans själ
slodo åter lefvande de timmar, som följt före och
efter^Lavmias resa till hemorten. Någonting
hade da haft makt med henne, som nu tycktes
försvunnet. ”Dock hvem vet,” sade han för sig sjelf,
”om jag icke redan r morgon skall blifva
öfverty-gad att hon äfven i dag lydt inflytelsen af en nyck?”
Jag hoppas,” yttrade Julia, som i detsamma
stack fram sin lilla fot på balkong-golfvet, ”att jag
icke kommer herrarne olägligt?”
”Tvärtom!” förklarade Ludvig, förljust att slippa
undan en förtrolig sammankomst med sin svåger
en sammankomst, hvilken i närvarande
omständigheter icke kunde vara serdeles angenäm. ”Får ja®
uppvakta med en stol?”
”Ja, jag tackar — men en pall skulle icke heller
skada!”
o Julia var högst förnöjd att veta det Ludvig,
da hon var gäst i hans hus, icke gerna kunde
vägra dessa små artigheler, hvilka det aldrig förut
fallit henne in att begära.
”För mycket, för mycket för en ovan kavaljer!”
skämtade ryttmästaren. ”Det kan väl bära sig
med stolen, att börja med?”
”Hvad hör jag! ... Lavinia, du har icke
heller någon pall, tror jag?’’
”Jag behöfver ingen, ty jag går och sätter mig
på min favoritplats i kåsösen.”
Hon nästan ilade öfver golfvet för att uppnå
den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
